Svenskarna hade ställt uoo I slagordning. Rehnskiöld og kungen tog befälet over rytteriet på högerflygeln. De svenska avdelningarna inledde anfallet med förflyttningen österut. Då dök plötsligt den 8000 man starka kronarmén under Lubomirski upp I sina färggranna uniformer och blänkande harnesk. En löjtnant I den svenska armén noterade imponerad I sin dagbok att de var “så enastående utstyrda och så vackra att betrakta att man inte kan tänka sig någon skönare syn”.
Tillsammans med den sachsiska högerflygeln, som bestod av kavalleri, gick kronarmén till attack mot den svenska vänsterflygeln, som leddes av hertig Fredrik av Holstein-Gottorp. Sidledsförflyttingeln avslutades och svenskarna vände snabbt upp mot fienden. Kronarmén var snart ute ur den blodiga kampen. Redan efter det svenska kavalleriets första anstorming drop sig polackerna i stor oordning ur striden. Det sachsiska rytteriet läg sig inte skrämmas lika lätt och det blev en hård strid. Kungen lämnade över befälet åt Rehnskiöld på högerflygeln och skyndade till vänsterflygeln, där han tog kommandot över några infanteriavdelningar och en del ryttare och grep in i striden sida vid sida med hertig Fredrik. Denne träffades dock redan i inledningsskedet av en falkonettkula i magtrakten och Otto Vellingk fick överta befälet. Karl förhöll sig lugn då han såg den dödligt sårade svågern lämna slagfältet och koncentrerade sig istället på att gå till attack mot de anstormande ryttarna. Snart fick de hjälp av Stenbock och några bataljoner ur centern och lyckades tillsammans driva det sachsiska kavalleriet på flykten.
Inte heller tappade Karl XII fattningen då han nåddes av bud från Rehnsköld, att den sachsiske fältmarskalken Steinau mot all förmodan hade gått rakt över kärret med hjälp av faskiner och nu anföll den svenska höherflygeln i flanken och i ryggen. ”Låt dem gå vart de vilja, de skola snart gå tillbaks igen”, kommenterade han lugnt. Och han fick rätt.
тут рассказано по-иному -- шведы вроде бы быстро рассеяли поляков, а упорное сопротивление оказала именно саксонская кавалерия. Но дело в том, что свидетельство участника битвы со шведской стороны, приведенное в польской статье, говорит именно о том, что поляки неудачно таковали уже шведскую пехоту, и только после этого ушли с поля боя
"Бій відлунав. Жовто-сині знамена затріпотіли на станції знов"
